Tavlan kanske

denna tavla symboliserar INTE en öm kyss, det är faktiskt inget jag ens drömmer om.
kollar man nära så är det ett ögonblick där vi sätter pannorna mot varandra....ett helt FANTASTISKT ögonblick....

Mitt liv skulle kunna beskrivas som konstigt men ändå bra....

veckorna som var har varit så otroligt bra.
hittade någon som verkade vilja förstå mig. Han såg mig som människa och jag blev så oerhört glad. jag målade en tavla som jag blev väldigt nöjd med och visade den för honom. trodde han skulle bli glad men i stället blev han rädd, Rädd för att vara älskad.
för han trodde att jag var upp över öronen kär, vilket jag inte var eller är och tror faktiskt inte att han är något pojkväns material.

denna tavla symboliserar INTE en öm kyss, det är faktiskt inget jag ens drömmer om.
kollar man nära så är det ett ögonblick där vi sätter pannorna mot varandra....ett helt FANTASTISKT ögonblick.....

men en så fantastisk människa. jag säger det till honom och han ler men säger aldrig något till mig. VARFÖR gör han inte det?
är det fel på mig?
ska jag fråga vad han tycker om mig?

Mitt liv är jobbigt. det är inte lätt att vara jag.
Min far mår skit dåligt och min yngre bror mår inte så bra han heller.... däremot så mår min yngsta lille bror bra.
men jag blir rädd, rädd för att förlora dem. ofrivilligt tar jag avstånd från dem. jag vet inte varför.... det känns jobbigt. att inte vara med i deras liv längre. men ändå är jag det jag kommer alltid vara miss Lee Österberg :)

jag har så mycket som döljs innanför mitt vackra yttre och jag vet inte vart jag ska börja...