alltid ensam!

jag skulle vilja ha någon som förstår mig och faktiskt uppskattar mig för den jag är.
jag ska inte behöva ta droger för att vara den jag vill vara.
det är inget jag ens funderar på att göra....

men om det är det som kan hjälpa mig att uppskatta det jag har så kanske... men jag, nej, nej....

mitt liv är inte problemfritt inte alls... jag har mina problem som är som en hinna både utanpå och innuti mig!

jag vet och jag lever. lever ganska så bra skulle nog andra påstå, jag ser mina små problem och begraver mig i dem....VARFÖR GÖR JAG DET?