sjuk fortfarande

jag har varit ute en kort sväng på mediamarkt för att min lillasyster dränkte min telefon i vatten :( så nu har jag en ny.....
men det var jobbigt :( att vara ute!
sträkte mig i vänster sida av kroppen så det gjorde svin ont när jag andades....
lite bricanyl och liniment så nu mår jag relativt bra....
tog min temp bara för att jag hade lust att se om den va borta.... det trodde jag visserligen inte.
tror ni att den va borta? nej hade fortfarande 38,4 :(
JAG VILL INTE VARA SJUK:::
jag älskar att kolla på film men nu tycker jag att det är så förbannat tråkigt :(
mamma har åkt och jag är ensam.....

LÖRDAG

igår vaknade jag upp med feber...38,8 illa...
hemma och glodde på tv/film men det var bara så jävla tråkigt.
ringde lite folk för att få mig att må lite bättre men det inträffade inte. det artade sig inte som jag ville. jag fick ont i armen :(
mamma kom för att ta hand om mig ca klockan 20,,,,
det känndes bra :)

Jag älskar min mamma...

min feber var bästan nere på 38 grader jag köll mig jätte varm. tog några alvedon och febern var uppe på 39,5 jag blev hysterisk och trodde att jag skulle dö.
meen min underbara mamma tog av mig lite kläder och baddade min panna med kallt vatten och satte fryst kassler mot mina fötter.

sen skulle jag sova och innan så masserade mamma mina ben och jag sommnade gott...

idag är jag inte febrig längre men lider av det här BAKSJUKAN :( inget kul.

jag svettades ut febern...

psykolog tid

då är det onsdag...
igår var jag hos psykologen. jag vet inte riktigt men jag ville gråta men då böt han riktning på samtalet :(
jag tror att jag behöver gråta.... har inte gråtit på över 6 år.... jag kan inte gråta i tår form.... vet inte varför...kanske inte vill släppa kontrollen men jag tror kanske att det skulle vara bra att försöka...
sen åt jag middag med killen me stort K.
trevligt tyckte jag. sen drog vi hem till honom och drack kaffe :)
jag var så trött att jag nästan somnade mot hans axel...
gick hem och mamma ringde. hon behövde prata....
sen tog jag en snabb dusch, la mig i sängen för att ringa en kompis som har varit i USA. trevlig att prata med honom :)
somnade ca 22.30

Konst natten är på fredag natt och jag känner att jag inte vill visa upp något. jag har inte haft någon inspiration :(
började på en ganska stor tavla i måndags... den blir så JÄVLA bra :)
jag älskar den.... den ska spännas upp sen och kanske få en ram runt sig :)
tavlans namn är ÄVEN ÄNGLAR KAN FALLA.
nu ska jag byta kläder och fortsätta :)

av ingens frö

i desperat jakt på en vän
kan jag förnedras om igen
jag skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra

kan någon ge vad jag ska ha
vill någon se vad jag har sett
kan jag nånsin hitta rätt
och få tillbaka det jag gett

natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
där blinkar lamporna till komp av en maskin
ett trött och vilset barn av trasig värld är allt du ser
när jag felfritt stampar takt till hysterin

jag blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst

jag har rock’n’roll i mina bröst
jag har blues i mina lår
jag har visor i mitt hår
och poesi i mina sår

men nu syns daggen tydlig mot min ögonfrans igen
jag vinglar bakfull hem till väggar utan svar
mitt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem - i singular

jag har sett drömmar rasa ner
och jag vet hur munnar ler
de älskar gärna det de ser
men de skräms bort om det finns mer

men jag är van vid folks manér
och från min vagga till min grav
är jag den vilsna världens slav
jag är en tår i svarta hav

män är som lägenheter

Män är som lägenheter: har de badkar så har de inte balkong och om det finns balkong så fattas ett badkar. sen finns ju de som ligger centralt men saknar både balkong och badkar.
jag kanske har funnit någon som inte ligger centralt och bara har balkong.... men vilken balkong sen! helt otrolig!
centralt kommer det aldrig att ligga men avståndet blir kortare med tiden.....fina upplevelser efter vägen förkortar avståndet avsevärt :)
badkar kan man köpa till men det smälter inte ihop med lägenheten, det blir inte samma grej.
men det är en njutning i att bada i det ändå....

efter explosionen så käns det som ett ångest skikt har skingrats....
under explosionen, vad jag skrek.....
det känns lättare och mycket större.....

17 år..................vad gör det om 100 år? jag kommer inte att leva då så DET SPELAR INGEN ROLL! jag lever ju i dag :)

I kväll!

kärlek kan finnas även om det bara är för en kväll....
kvällen ser ljus ut :)
det verkar som om det händer något :)

till Eksjö och tillbaka!

Jaha!
jag åkte till eksjö för att stödja pappa och min yngre bror i onsdags eftersom brorsan hade åkt till psyket och lappat i hop sig :(
jag åkte direkt när jag fått reda på det.... plankade på x2000 från alvesta.
pappa skulle operera sig på torsdagen och låg därför på sjukhuset också.
Sjukhus personalen ställde in en till säng i pappas rum så jag fick vara rumskamrat me honom den natten. Att jag bara var där va jätteskönt.
jag har varit rädd för att åka in och möta dem för jag va rädd för vad jag skulle mötas av.

på torsdagen åkte pappa till operation klockan 09.
jag pratade lite med personalen och när läget såg ljust ut gick jag ut på schoppingtur och skulle senare äta lunch med mormor och min 4 åriga halvsyster....
lunchen var trevlig....

jag handlade mjukiskläder till min bror och mötte honom occh hans tjej hos pappa..
när hon gått på toa så ville pappa se brorsans kropp och då tog han av sig tröjan.
kände hur knivar rev i magen och bröstet på mig och jag bara ville gråta.

Hans kropp!

sen gick brorsan och jag och handlade. jag gick ganska tyst. var bara glad att han levde.....

på psyket sjöng han en "jag ska bli pensionär" blues

och jag blev bara så glad :)

åkte hem och kände att en knut i magen hade lösts upp....

hemma igen 21,30 och bara så UTMATTAD

vad är du rädd för?

KYLAN kryper långsamt upp för dina ben.
En hand kramar ut hjärnan på energi, ork och lust.
Det föds en hemlängtan
Samtidigt fruktansvärd rädsla för vilka känslor som kommer, kommer att infinna sig när foten är innanför.
Innanför vad?
Den andra foten kommer alltid att stanna utanför!
vad är du rädd för?

Stannar, fryser till is. Du tycker någon ropar ditt namn på avstånd.
Svårt att uppfatta om det är ditt namn eller någon annans.
Du väljer att inte bry dig... Du vågar inte.
vad är du rädd för?


När något krossas innombords så växer hopplösheten och du känner inget, inget alls.
Du vågar inte ge efter, vågar inte släppa hämningarna.
vad är du rädd för?


Du vet att du kan men allt du gör blir bara till ett ytligt babbel där du hör, hör INGET ALLS
Du vågar inte!
vad är du rädd för?


JA VAD ÄR DU RÄDD FÖR?
du tror andra är rädda, rädda för vadå?
Det är ju du som är rädd.

VA INTE RÄDD LÄNGRE!

alltid ensam!

jag skulle vilja ha någon som förstår mig och faktiskt uppskattar mig för den jag är.
jag ska inte behöva ta droger för att vara den jag vill vara.
det är inget jag ens funderar på att göra....

men om det är det som kan hjälpa mig att uppskatta det jag har så kanske... men jag, nej, nej....

mitt liv är inte problemfritt inte alls... jag har mina problem som är som en hinna både utanpå och innuti mig!

jag vet och jag lever. lever ganska så bra skulle nog andra påstå, jag ser mina små problem och begraver mig i dem....VARFÖR GÖR JAG DET?

15 mg stilnoct och alla tankar!

tagit mina 15 mg stillnoct men jag tror att det är för lite. jag vet inte om det är farligt att ta för många men jag tror det. läkemedel ska man inte ta för mycket av....
jag har en medicin: INDERAL. hjärtat stannar helt om man tar för många. de gånger jag ttänkt ta livet av mig så har jag aldrig ens övervägt att använda dem som självmords hjälpmedel.
förr funderade jag nästan varje dag på att ta mitt liv men nu händer det inte ofta och när det händer så är det inte alls lika kraftfullt. det är bara små tankar som en lätt bris tar bort.

jag önskar att jag vore frisk men det är inte en dröm. jag har inte drömmar som jag inte kan uppnå.
jag kommer inte bli frisk nånsinn. det är så som det är....
min pappa kommer aldrig bli frisk. men han kämpar, kämpar för oss.

jag är lätt psykiskt sjuk och brorsan är zchitsofren... jag visste inte vad som hänt förens jag läste pappas blogg. jag trodde inte att det var så allvarligt, det trodde jag verkligen inte....

men denna gång var det allvarligt.. jag fick veta det igår och kännde att: fy fan vilken värdelös syster jag var, inte ringde en enda gång. mamma berättade för mig att han hade undrat varför jag inte ringt.

det första jag gjorde var att kasta mig på telefonen och skrev ett av de finaste sms jag skrivit. jag bara känner mig så hemsk för att jag inte fanns till när jag verkligen behövdes. jag försökte koncentrera mig på att försöka ha kul.....Vilket as jag va. eller inte jag, jag va på fest när jag fick sms om att han var inne på psyket. nån undrade om det var första gången o det var det ju inte så så sa dom ha kul me oss i stället och jag svarade inte ens på smset.

hade svin kul på festen, sov i hanns säng och vaknade och såg in i hanns ögon.

nu skär det som knivar i magen och jag tänker, tänker på min bror och min far men även min yngre bror som bor med pappa och brorsan... Hur mår han IGENTLIGEN:
hur mår alla igentligen?
ska jag ta ledigt en längre tid och faktiskt åka och hälsa på dom? jag gillar visserligen inte att vara tillbaka i det huset där inget är som förut, Ingen är som förut :(
vad kan jag lita på att det är som förut?
INGET; allt är annorlunda, folk är annorlunda, platser är annorlunda...

NU SKA JAG GÅ TILL MIN SÄNG: --->
den här lilla dosen behöver ca en timme på sig att verka. jag har bara skrivitenhalvtimme..

Regn, Trivium och seriefigur

vaknade av att en seriefigur tittade in i mitt sovrum. jag log och sa med skrovlig morgon röst
-vill du sätta på kaffe till oss.
han gav mig ett vänligt leende och fixade kaffe :)
kravlade mig upp och startade jakten på en grön strumpa. hittade den :)
ben skulle min säng få.... JAG HATAR MINA BEN, DOM PASSAR INTE :(
men en byggare bob ska komma o kolla, utrycka ett dovt HM!

jag vet inte hur jag ska tackla min familj längre. jag känner att dom försvinner mer och mer, likt sand som sinar mellan mina fingrar. vad har jag gjort eller vad har jag inte gjort. jag har väldigt mycket som snurrar i mitt huvud. det är typ kaos. jag känner att jag snöar in mig allt mer i mig själv och tror inte att jag klarar inte av det längre :(
men det är väll därför jag har en psykolog :)

Makten att styra över mig själv är så stor, större än den någonsinn varit men ändå så extremt minimal.

Livet är inte under kontroll. det är det aldrig men jag njuter av det nästan hela tiden.

Tavlan kanske

denna tavla symboliserar INTE en öm kyss, det är faktiskt inget jag ens drömmer om.
kollar man nära så är det ett ögonblick där vi sätter pannorna mot varandra....ett helt FANTASTISKT ögonblick....

Mitt liv skulle kunna beskrivas som konstigt men ändå bra....

veckorna som var har varit så otroligt bra.
hittade någon som verkade vilja förstå mig. Han såg mig som människa och jag blev så oerhört glad. jag målade en tavla som jag blev väldigt nöjd med och visade den för honom. trodde han skulle bli glad men i stället blev han rädd, Rädd för att vara älskad.
för han trodde att jag var upp över öronen kär, vilket jag inte var eller är och tror faktiskt inte att han är något pojkväns material.

denna tavla symboliserar INTE en öm kyss, det är faktiskt inget jag ens drömmer om.
kollar man nära så är det ett ögonblick där vi sätter pannorna mot varandra....ett helt FANTASTISKT ögonblick.....

men en så fantastisk människa. jag säger det till honom och han ler men säger aldrig något till mig. VARFÖR gör han inte det?
är det fel på mig?
ska jag fråga vad han tycker om mig?

Mitt liv är jobbigt. det är inte lätt att vara jag.
Min far mår skit dåligt och min yngre bror mår inte så bra han heller.... däremot så mår min yngsta lille bror bra.
men jag blir rädd, rädd för att förlora dem. ofrivilligt tar jag avstånd från dem. jag vet inte varför.... det känns jobbigt. att inte vara med i deras liv längre. men ändå är jag det jag kommer alltid vara miss Lee Österberg :)

jag har så mycket som döljs innanför mitt vackra yttre och jag vet inte vart jag ska börja...