tillbaka från viva de la venice

venedig så sjukt vacker stad :)

tillbringade 5 nätter där me klassen.... har faktiskt kommit fram till att jag älskar min klass!

jag vet att jag är hopplös men synnerligen älskvärd...

mitt handickapp är ett hopplöst jävla idiotiskt hinder.... trots min sociala disfuktionalitet gör jag så jävla gott jag kan men ibland känns det inte som om det är tillräckligt.....

jag känner mig bara så jobbig!

jag skulle inte orka med mig. ibland går jag mig själv på nerverna och det blir ett jävla liv här hemma....

i mitt huvud åt minstone :P

museum hit o museum dit....kul som fan....men det finns alltid män.

intresset för klassens män har växt i det romantiska venedig :)